SYNTHFUNK REQUIEM

Välkommen!!

Hej och välkommen till min sida om Synthfunk Requiem — förmodligen det bästa band du aldrig har hört talas om. Jag hittade deras demokassett "Kallelsen" i en skokartong när vi tömde min morbrors lägenhet i Örnsköldsvik, mellan en trasig kalkylator och en bunt gamla lönebesked. Ingen text, ingen adress, bara fyra låtar och ett namn skrivet med kulspetspenna.

Jag spelade den en gång och blev helt såld. Sen dess har jag försökt gräva fram allt jag kan om bandet. Det är inte mycket — dom lämnade knappt några spår — men det lilla som finns har jag samlat här. Om du vet något mer, för guds skull skriv i gästboken eller maila mig.

(Den här sidan är gjord av ett fan, på fritiden, i Notepad. Ha överseende med om något ser konstigt ut i din webbläsare.)

Om bandet

Synthfunk Requiem tog form i Örnsköldsvik under vintern 1982–83. Berättelsen jag hört (av flera, oberoende av varandra) är att några lokala punkare redan gått och ruvat på något eget — och att det small till på allvar när Ebba Grön splittrades i februari -83. Plötsligt fanns ett tomrum att fylla, men dom vägrade bara kopiera. Det som kom ut var kallare, mer maskinellt. Mindre gitarr, mer surr.

Dom kallade det själva "synthfunk", halvt på skämt. Ärligt talat är det svårt att sätta ord på hur det låter — bäst att du lyssnar själv en bit ner på sidan och bildar dig en egen uppfattning. "Obehagligt men gåbart", som någon skrev i en fanzine jag aldrig lyckats hitta ett exemplar av.

Det ryktas att dom bara gjorde en handfull spelningar, alla i Örnsköldsvik, och att dom aldrig ville bli fotograferade utan mask. Om det stämmer vet jag inte. Det mesta om det här bandet är rykten. Det är liksom hela grejen.

Medlemmar

Ingen vet säkert vilka dom var — dom använde aldrig riktiga namn. Här är vad fansen tror sig veta, mest utifrån dom få som såg dom live:

• Sångare / gitarr — bar alltid en hemsnickrad skallmask. Ingen vet om det var för skräckeffekten eller ren blyghet. Teorierna fansen har spänner från "han skämdes för att han var lärare på dagarna" till "det var aldrig samma person under masken". Jag lutar åt det första men vem vet.
• Gitarr — stod enligt uppgift alltid längst bort från publiken, nästan vänd mot väggen. Någon svär på att han aldrig tittade upp en enda gång.
• Bas — "den som höll ihop hela skiten", enligt en kommentar jag fick på mail. Verkar ha varit den enda som pratade med publiken mellan låtarna.
• Trummor — den som drev allt framåt. Fansen är oense om detaljerna, men flera minns en ölburk balanserande på golvtomen hela spelningen igenom.
• Synth-rigg — halvt programmerad, halvt levande. Det är oklart om någon ens rörde den under spelningarna eller om den bara gick av sig själv. Jag gillar tanken på det sista.

Diskografi

"Kallelsen" — demokassett, självutgiven, våren 1983.

Ljudfilerna här nedanför har jag digitaliserat från min egen kassettkopia med en gammal bandspelare och en billig ljudkort-ingång. Ursäkta bruset och suset — det är en 40 år gammal hemkopia, inte en remaster. Jag tyckte det var viktigare att den finns någonstans än att den låter perfekt.

1. 1. Signalfel
2. 2. Ingen Hör Dig Här
3. 3. Statisk
4. 4. Requiem För Ett Larm

Det ska också finnas två låtar till som aldrig gavs ut: "Motfrekvens" och "Udda Saker". Ingen inspelning har någonsin dykt upp online, men flera som var där svär på att dom hört Motfrekvens live — en enda gång. Om du sitter på ett band: hör av dig. Snälla.

Bildgalleri

Allt jag lyckats skrapa ihop. Dålig kvalitet, jag vet — mest inscannade flyers och några kort någon skickat mig. Högerklicka och spara om du vill, men länka gärna tillbaka hit.

Gästbok

(Gästboken slutade fungera 2003 när mitt gamla script dog. Lämnar kvar de gamla inläggen — dom är för fina för att radera.)

Länkar

• Örnsköldsviks Punkarkiv — [länk trasig]
• GeoCities: Nordisk Synth & Kallvågor — [sidan borttagen]
• Fanzinet KASSETTDÖD (arkiv) — [hittas ej]
• min kompis Micke's sida om Bathory